Den här dök upp när jag skulle skriva? Nog den grej jag lagt ner mest tid på i Illustrator, ca 2 timmar kanske. På praktiken. MEN FÄLGARNA, de måste ha tagit en halv minut. Åh vad de förstör hela bilden! 

Men i alla fall.

Hej jag heter Hanna och jag är alkoholist. Eller inte. Men jag vet inte vad jag ska skriva här längre.............

Kan väl gnälla lite på mitt liv så länge!
Sov hos Jonas i natt, eller sov och sov *snuzkis*, NEJ - Jonas höll mig vaken med sitt kräkandes! Hatar ordet kräk, men jag kan ju inte förmå mig själv med att skriva spyande, fast nu gjorde jag det ändå ;PpPPPpPPpp. Somnade någon timme, skulle till min enda lektion, var tvungen att gå dit med min sjuka kropp. Kommer hem, sover tre timmar. Ska träna, går inte träna. Kommer hem. Blir uppenbarad av en ängel som kommit ner på jorden som berättar för mig att jag ska föda messias. Så jag sätter igång och frustar och ut kommer en silverfärgad enhörning som gnäggar lite lätt. Mamma vet inte vad hon ska förbereda för mat till henne och min ömma fader, så jag offrar min enhörning och nu ska vi sätta oss ned i en ring på golvet med lampan släckt och en massa tända svarta ljus omkring oss och äta lasagne. Sedan ska min ömma fader tala i tungor och släpa en halstrad lax så att den bildar en slemmig ring runt oss. Efter det ska vi hålla varandras händer och skrika ut våra plågor.

Så. Nu har jag gjort min del och skrivit ett par rader.

Kommentera gärna vad ni tycker om mitt kreativa, improviserade skrivande.

Du.

Du med ditt jävligt, obehagligt trevliga sätt att le mot mig.

Du med ditt jävligt oroväckande sätt att sätta dig ned, lyssna på mina plågoandar, klappa mig över ryggen och säga att allt blir bra.

Det liksom skaver inne i bröstkorgen, kärlek tränger sig förbi mellan hat och svek. Hat och svek trycker och knuffas med kärlek.

Vem är du?

Vem är du som har rätt att säga att allt är bra, och sedan bara lämna mig?

Alla de dagar då vi lovat varandra, lovat gröna ängar, blåa hav och soliga dagar. Allt det tar du och kastar i väggen. Du plockar upp varenda spillra av mitt krossade hjärta och kastar det i mitt ansikte.

Ord bildar meningar som skriker i mitt huvud och minnen av gröna ängar, blåa hav och soliga dagar river upp sår där bilden av ditt jävla leende satt.

Du rev upp ett hål i mitt hjärta.

Vem är du som har ett så jävligt obehagligt trevligt sätt att fortfarande le mot mig?

När mörkret faller, faller även en liten bit av mig sönder för dig. Minnen som krossas, drömmar som tonas ut. Jag sitter ensam här i mörkret. Har någon märkt att det är svart som när du väljer att blunda istället för att se dina drömmar krossas?
Om jag sträcker ut handen, fångar min egna skugga mig. Jag är ensam. Den kalla luften fyller mina lungor och den känns så frisk och så levande.
Jag vet att där inne bland skuggorna bjuder man upp kvinna till dans. De svänger kjoltyg och håret dansar sin egna lilla dans i den djupa skuggan. Jag ser dem inte. Men deras skratt, deras livfulla dans ekar i mitt huvud och om jag håller för öronen är jag ensam och gömd. Försvunnen. Mina fjäderlätta spår över snön in i mörkret som försvunnit under ett nytt lager av vitt och kallt.
Jag finner ett andetag att hålla mig fast vid. Det måste vara det allra sista jag har och om jag släpper det kommer jag att bjudas in till rummet där lätta fötter på parkettgolv och händer runt midjan ekar utifrån.

 Happiness hit her like a train on a track
Coming towards her stuck still no turning back
She hid around corners and she hid under beds
She killed it with kisses and from it she fled
With every bubble she sank with her drink
And washed it away down the kitchen sink

The dog days are over
The dog days are done
The horses are coming
So you better run

Florence + The Machine<3

Hej där.

Ett av mina små livsmål är att sluta hata. Sluta vara så fördomsfull, placera folk i fack efter deras utseende och tänka grova tankar om dem. Precis så som jag inte vill bli behandlad. Bli fackad, helt enkelt.

Dock så ser jag fortfarande på folk och undrar...ja, jag undrar varför helt enkelt. Men det är ju helt naturligt. Alla är inte som jag = jag vet inte hur de tänker = okunskap = fördomar.

Vissa visar sig ju vara lika knackade som spikar i en vägg, men jag är väl ändå inte ett stjärnskott där uppe heller.

För att sluta vara en sådan person ska jag nu sprida lite kärlek och tacksamhet. Bra att kissa på allas sandaler i början av inlägget. Förlåt. Tack för att ni finns.

 

Jag ska försöka knyta ihop min tacksamhet med en sak vi diskuterade på svenskan idag. Vi diskuterade många olika saker, men SÅ roligt är det inte att skriva så att jag skriver ned hela lektionen i detta inlägg. I alla fall.

Ödet.

Vad säger det er?

I mitt huvud sitter det en liten fågel och viskar i mitt öra (jo tjena, logisk bild jag gav er) att allting händer av en anledning. Att vi omedvetet gör val som leder fram till något som alltid varit slutmålet, eller hur man ska säga. Att val känns rätt och fel beroende på om man följer denna väg till slutmålet. Tänk er en GPS, när man inte följer sträckan, BADASS, och "Ingrid" börjar gnälla om att hon nu måste räkna om RUTTEN. Lite så är nog livet ändå. Eller vad tror ni?
MVG i avslutningar i texter<3.

Näst på tur står det att tacka alla vägar, snedsteg, omräkning av rutter, "Ingrid", osv. för att ni lett mig fram till min POJKVÄN Jonas. Skulle vilja skriva hela resan dit, men ni får ta och ställa er i kö för att läsa min biografi istället. Men här står vi nu. Han kanske är ännu ett snedsteg från slutmålet, men det struntar jag i.

Tänker försöka att inte skriva ett gulligt "åh vi har varit tillsammans i tre timmar, ska nu beskriva i en predikan om hur mycket jag älskar dig, och alltid har gjort dessa senaste tre timmarna", men tack. Tack för Jonas. Han är schön.

Vill även tacka er andra som varit med på min resa hittills. NOT.

Visst att ni lett mig fram dit jag är idag, men fy vad besvärliga ni har varit. Ni. Inte jag.

Nu ska jag vila upp mig för morgondagens enda lektion på fyrtio minuter. Uttala fyrtio som det stavas i huvudet. Inte fyr-tio, utan fyrtio. Haha. Retards.

Tack för att DU läste.

Hej där.

Har det endast gått en vecka sen senast? Om jag hade vetat om detta innan jag loggade in, hade jag aldrig loggat in. SKOJAR BARA!

Lilla stora Hanna har börjat att ta tag i skolan! Eller, tja idag tog jag tag i skiten. Ska läsa ut The Remains of the Day idag så, aaaa. Tänkte att jag lyckades plugga ihop lite fakta till mitt förra prov och då kan jag ju fortsätta med min goda energi och satsa på filmanalysen som ska vara inne innan/efter lovet. Och så ska jag börja läsa...boken vi fick i svenska. Enligt Google heter boken Den allvarsamma leken, enligt mig så fortsätter jag tvivla.

Läsa är ju ändå rätt ok. Det svåra är ju att minnas vad som hände. OCH ATT ANALYSera biten där författaren skrev om en snigel som luktade snor och att detta skulle vara en liknelse (enligt oss i eftervärlden) till att författaren tror på Gud. Eller något liknande. Så känner jag inför svenska. Har jag förresten nämnt att jag valt att söka till lärare i svenska och engelska/historia till högskolan? Sen ska jag bara välja mellan Halsmtad och Växjö. Jag vill Växjö. Mamma och Jonas vill Halmstad. Ni kan bajsa på er. ÅH GUD VAD MOGEN DU ÄR FÖR DIN ÅLDER, HANNA.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa om min kära butler Mr. Stevens som gör en resa på fyra dagar som tar 245 sidor att skriva om<3

Vi hörs när vi hörs, håll inte andan medan ni väntar på nästa inlägg!

Instängd i mitt egna hem, iklädd min pyjamas - dag tre. Fortfarande ingen smak återfunnen. Näsan är relativt snorfri och halsen känns rätt smooth och behaglig. MEN INGEN SMAK?! Tar mitt liv snart?

I torsdags hade jag ingen smak, på eftermiddagen i alla fall? Igår kämpade jag mot att hålla tillbaka tårarna, fortfarande ingen smak och min godispåse skrek efter mig. Idag har ännu en dag gått och jag har börjat att tappa hoppet.

Jag vet inte med er, men mina förkylningars händelseförlopp brukar se likadana ut. Men en sådan förkylning som jag har nu, har jag aldrig upplevt! Vill inte påpeka att den är speciellt kraftfull, ingen feber, inte mycket ont i halsen, inget snor (förutom igår då, min pojkvän är mitt alibi). ÄR jag ens sjuk liksom eller har jag fått en tumör i näsgångarna? MAN FÅR INTE SKOJA OM SÅDANT, HANNA?

Detta påminner mig om den bussresan vi gjorde till Spanien för någon sommar sen, då air-conditionern hade gått sönder i typ Tyskland och det var äckligt varmt i bussen hela vägen ner till Spanien, och mina anklar (heter det så?) svullnade upp som en blivande mammas mage. Jag frågade min mamma oroligt varenda dag (till svullnaden gick ner då) om svullnaden verkligen kommer att gå ner.

Måste bli frisk så att jag kan umgås med Jonas!!!! Eller jag menar, bli frisk så att jag orkar plugga naturkunskap! Nu kastade någon något/gick in i stolpen vid mitt hus. JAG KOMMER ATT DÖ, VEM ÄR VAKEN SÅ HÄR SENT FRIVILLIGT?!?!?!!?!?

Jag pallar inte att vara sjuk! Det är så psykiskt påfrestande att sitta hemma och kolla på program där någon bestämt sig för att gå ner i vikt och lyckats. Man får ju alltid hurtiga tankar efteråt, men nu kan jag inte utöva dessa hurtiga aktiviteter. Det lyckades i alla fall övertala mig om att mitt godis är onödigt att äta, eftersom att det inte smakar något.

Borde plugga, försöker läsa engelskaboken. Så svårt. Måste åka till skolan och hämta mina naturkunskapsböcker. Måste läsa religion. Nu börjar allt igen...

VARFÖR ÄR JAG SJUK SÅ OFTA HELT PLÖTSLIGT?!

 

Hej där medmänniskor.

Har fruktansvärt ont i kroppen idag. Jag spelade volleyboll igår, vaknade upp och...kände inte ett skit? Jaja, tänkte jag. Sedan gick jag till skolan från Jonas = 30 min promenad. Kommer fram till skolan helt dyngsur av svett och tårar över min ömmande kropp. Får så fruktansvärt ont i vaderna när jag springer och går? Och sen kommer den... Träningsvärken alltså. Jesus Lord. Har inte spelat volleyboll på ett tag, nej.

Har även drabbats av ont i halsen (ska hosta på din mat nu Clasgran...), så nu när jag har ett sådant sug att träna volleyboll SÅ SKA JAG JU BLI SJUK, ÅH NÄMEN GUD VAD ROLIGT. Ta er i brazan.

Måste införskaffa mig ett par nya träningskor. NU. Skulle gjort det efter sommarlovet. Tur att det är "deadlines" i skolan, annars har vi ju ett bevis på hur bra jag tar tag i saker.

VI HÖRS NÄR VI HÖRS.

På tal om min promenad till skolan, helt plötligt började Born to die spelas. Lyssna på den låten samtidigt som ni tänker att ni har så jävla ont i kroppen, men ni kan inte lägga er ner och dö för då kommer ni försent till skolan. Epic.

Har upptäckt att det är tråkigt att göra ingenting.........................................................................................................................................................................................................................................men det hindrar inte mig rån att lägga mig raklång på soffan och inte göra ett skit ändå!

Försöker intala mig själv att det säkert är jättelångt kvar till engelskaboken ska vara utläst, och jag läser ju såååå snabbt ändå, inga problem om du tar tag i den en annan dag. Och det där naturprovet du inte förstår ett skit av, det är bara något du fått i skallen att du inte förstår.

Karma.

Var ute med vänner igår. Haha. Kul. Kom hem lår-lös, satan vad kallt det var.

Någon som vet vart mina kollegieblock tog vägen? Orkar nämligen inte köpa 294 stycken nya kollegieblock till, då jag endast behöver två. Gav bort ett rutat till Kalle, kanske skulle hotat honom att sudda bort alla linjerna som gjorde det rutigt, så att det istället blev randigt, eller så kunde jag hotat honom med att ge mig ett vanligt randigt kollegieblock. Det är de enda två alternativ jag kan komma på just nu. Too late now.

Nu ska jag packa volleybollväskan, imorgon blir det hyfsat jobbigt och tråkigt på planen med ett lag, vi får se om det blir ett helt. Som tur är har jag Lisa med mig så jag kan ligga på golvet och skratta istället för att anstränga mig. Skojar bara. Eller?

PUSS PÅ ER PÅ ÖRONSNIBBEN.

Candy crush<3

Woho, lyckades logga in på min blogg! Dagens framsteg.

Åh det är så segt och tråkigt i skolan. Fast ändå inte. Det är nog mer raka motsatsen, tiden går farligt fort och jag skrattar ju och små-njuter i grafsalen. Man får ju passa på innan man blir utslängd på gatan!

Har börjat sortera bort lite saker så jag vet vad jag ska göra i framtiden. Har inte kommit fram till om jag ska jobba först efter skolan, och då i så fall om det blir ett halvår eller ett helt år, eller resten av mitt liv. Har dock kommit fram till att jag inte vill flytta så långt som till Karlstad. Och idag damp en katalog till Tekniska i Jönköping ner i min säng (personlig brevlevernatör), vilket ledde till mitt bestämmande att om jag ska gå högskola så får det bli i Jönköping. Fin stad, en bit uppåt i landet (strävar efter att bo en bit upp i landet någon gång, när jag vågar det vill säga), och sen kan jag cykla hem mitt i en skolvecka om det skulle vara så att jag får en sådan hemlängtan att jag inte längre står ut. 

Nu återstår det bara att komma fram till vad jag ska plugga, om jag nu ska göra det...

Fick upp ett sug att gå Grafisk design, alltså något som har med media att göra. Har inte haft ett sådant sug sedan....andra skoldagen i ettan. Hade varit trevligt att göra ett tekniskt/naturvetenskapligt basår och läsa till optiker med. Men jag kan inte ens själv komma på att sätta mig på sätet bredvid, istället för ett helt nytt säte längre bak i bussen när sätet jag sitter på icke har ett fungerande säkerhetsbälte. So sorgligt.

Nu ska jag fixa mig för kvällen! Hoppas att jag inte fixar mig i onödan så jag får sitta hemma hos Jonas föräldrar helt fixad. De kanske inte märker något om jag har tur...

Mitt problem handlar inte om min ork till att skriva, att föra ut mina åsikter i skrivande form, till er pluttisar. Mitt problem handlar om min nedrans dator! Den fungerar inte som den ska! Och jag kan inte återställa den, för jag behöver alla mina länkar. Kan man spara dem på något sätt?

Annars har jag ett rätt bra lov. Håller på att vända på dygnet för första gången typ. Somnar vid tre och vaknar efter elva. Men imorgon ska jag upp klockan åtta för att åka till Karlstad! Jag och min bror, och min andra bror. Om vi inte är tillbaka i skolan på onsdag så kanske vi hamnat i Norge, jag och Jonas hittar sådär.

Här kommer lite bilder från nyår.

God jul mina små mysisar!

Och glad måndag om det är någon som inte firar jul!